Placerade barn – vad kan göra skillnad?

Många barn som placeras utanför hemmet har upplevt svårigheter. För att kvalitén inom vården av barn och unga som placeras ska säkerställas, har regeringen tillsatt en utredare som ska föreslå åtgärder. Rebecca Svensson, socionom och enhetschef inom den sociala barnavården, har vuxit upp i samhällets vård. I Socialtjänstpodden ger hon sin syn på direktiven och möjliga lösningar på problemen inom vården av barn och unga.

Rebecca säger att direktivet är omfattade och spretigt. Hon menar att det ska bli intressant att se hur utredningen får ihop det, och tror att man bara kommer kunna täcka in en del av det som skulle behöva täckas in för att få en fullgod vård.

Brister i kompetens och pressad ekonomi påverkar vårdkedjan vid placering

Den generella bristen Rebecca ser rör kompetensen inom socialtjänsten och på HBV. För tjugo år sedan var det prestigefullt att jobba med barn och unga. Det var de som hade jobbat länge som fick jobben men nu är det nyutexaminerade. Man jobbar med riktigt tunga ärenden, och har dessutom hög stress och press utifrån arbetsbelastning. Det är därför självklart att det på flera olika nivåer blir missar – från mottaget av ett ärende till utredning och uppföljning. Sen är det ju alltid det klassiska, ekonomin, som påverkar.

Varför har det blivit så mycket svårare att rekrytera personal? Rebecca menar att även om hon inte hade de bästa placeringarna så fanns det bättre ekonomiska förutsättningar. Det fanns ett handlingsutrymme för socialsekreterarna som gav dem möjlighet att bevilja saker barnen var i behov av. Det är bara en liten del, men det är klart att det påverkar arbetet om man känner att man inte kan göra det bästa för barnen. Ju längre tid man arbetat, desto bättre blir man på att vara rädd om sig själv. De som varit i branschen länge och sett den här förändringen vill kanske inte utsätta sig själva för det. 

Vad skulle göra skillnad vid rekrytering av personal idag? Rebecca manar att det viktigaste är att kunna erbjuda en konkurrensmässigt bra lön, friskvård och personalvård. Men framför allt: att hon i en intervju kan säga att här är det barnets bästa som är det viktiga. Det spelar ingen roll vad en placering kostar. Vi har de bästa familjehemmen. Det handlar inte bara om pengar, men till syvende och sist så styr budget vilka utrymmen man har inom den sociala barnavården. Dessutom är vidare- och kompetensutveckling jätteviktigt. Det är det många som efterfrågar.

Sammanfattningsvis menar Rebecca att har du mindre att göra så kommer du inte var lika stressad. Har du dessutom rätt kompetens och rätt verktyg, då kommer du kunna följa upp vården på ett annat sätt.

Eftervård till unga som flyttar till eget boende

I viss mån finns det ju stöd idag, bland annat På väg! Det är en bra början. Det som behövs är en kartläggning redan innan barnet flyttar. Vad har barnet för styrkor och vad behöver de hjälp med? Rebecca anser att det ska vara obligatoriskt med en uppföljning sex månader efter alla avslutade placeringar där socialtjänsten ska kunna koppla på en behandlare som kan ge det stöd som den unge behöver.

Socialtjänsten har möjlighet att bevilja placering till unga som är över 18 år. Men då gäller det att man har barnsekreterare som hjälper till att informera och motivera barnet att fortsätta placering, att man har ett familjehem som är villigt till fortsatt placering och att man har en nämnd som är villig att stötta de här barnen. "Det är jag väldigt glad för att vi har i vår kommun. Därför jobbar vi med många placeringar på unga som år plus arton år. Därför ser jag också att dessa insatser behövs. Jag tycker att de unga ska få ett stärkt skydd. Man är inte vuxen bara för att man fyller arton", säger Rebecca. 

Ibland måste man släppa taget om de unga. Men då är det viktigt, om de kommer tillbaka, att man fångar upp dem snabbt. Svaret får inte bli att "vi ska utreda i fyra månader".

Eftervård till barn som ska flytta hem till vårdnadshavare

Rebecca tror att det behövs ytterligare regleringar kring eftervård till barn som flyttar hem till vårdnadshavare. Det bör vara en obligatorisk uppföljning efter sex månader av alla placerade barn som flyttar hem. Socialtjänsten behöver det mandatet för att kunna följa upp hur barnen har det. Det bästa är om man har en familjebehandlare som arbetar med familjen under den här perioden. Det finns ett jätteglapp mellan LVU och SoL. Man har inte längre grund för ett LVU, men samtycket för frivilliga insatser brister. Där behöver vi ett slags mellanting som gör att vi kan följa upp vården bättre.

Samverkan och sammanbrott

För barn som omplaceras många gånger är det svårast att få samverkan att fungera. Man kan ha en jättebra BUP-kontakt, men sen byter barnet region och då ska man börja om helt från början, ny remiss och ny väntetid. Då blir det omöjligt för barnen att få vård. Socialtjänsten borde få en vårdkontakt direkt i den nya regionen, så att man åtminstone kunde få en första bedömning av om behoven är akuta eller ej. Kanske skulle regionerna ha en samordnande enhet för placerade barn.

Man har kommit längre kring samverkan mellan skolan och socialtjänsten. Men det spelar ingen roll hur många och bra metoder vi har för samverkan om barnen hela tiden byter skolor. Rebecca berättar att hon bodde på tio olika ställen under tre år och att hon minns känslan när hon kom in i ett klassrum. "Man visste inte hur länge man skulle stanna och man var rädd att man inte skulle hinna få kompisar. Man kände den här hopplösheten – att det inte var någon idé att bry sig. Jag kommer ändå att få flytta snart. Innan man kan få bukt med alla dessa sammanbrott blir det svårt att få till en fungerande skolgång. Det jag tror man kan göra är att ge barn som bor i jourhem digital undervisning på sin hemskola och på det sättet hålla skolgången levande", säger Rebecca. Hon berättar också att de haft jourhemsplacerade barn som haft kontakt med sina skolkamrater via Microsoft Teams. Man försöker hålla känslan av sammanhang levande för barnen.

Hemtagningar

Vid frivilliga placeringar kan vårdnadshavarna säga att "idag ska jag ha hem mitt barn". Finns det då inga grunder för LVU så måste socialtjänsten avbryta placeringen. Rebecca berättar att det var så hon hade det under sin uppväxt. "Mamma kunde helt plötsligt komma och hämta oss och så fick vi börja om från början", säger hon. Rebecca menar att även om det är en frivillig placering så ska vårdnadshavare inte bara kunna plocka hem sina barn, utan det ska ske planerat med en slags uppsägningstid. Det skulle också ge bättre förutsättningar för att planera och koordinera med skolan.

Lyssna på Spotify | Acast | Apple Podcasts / iTunes | Soundcloud eller här på webben.