Vi ser allvarligt på psykoterapifältets otydlighet

2011-04-14

LEDARE. Nu startar Socionomens nya avdelning Psykoterapi – teori och metod med Pia Litzell Berg som redaktör. Det innebär att du som är under utbildning, är steg-1 utbildad eller legitimerad psykoterapeut nu har en alldeles egen avdelning i Socionomen.

När vi rekryterade Pia tittade vi på teoretisk och klinisk erfarenhet av psykoterapi och lade mindre vikt vid metodinriktning. Pia har en psykodynamisk och systemisk bakgrund men hon anser att det är viktigt att det finns olika inriktningar och att vi kan erbjuda olika metoder till hjälpbehövande.
Denna inställning är inte alldeles självklar. I reportaget om Billy Larssons avhandling på sidan 28 får vi veta att terapeuter av alla inriktningar övervärderar den egna skolan. Behörighet, kvalitet och inriktning har varit och är under debatt. I detta nummer gör vi stickprov på hur resonemanget går bland elever, lärare och yrkesverksamma och får veta att psykoterapifältet är i rörelse och under utveckling.

År 2009 fick Högskoleverket i uppdrag att utreda psykoterapeututbildningen och hur kvalitén i utbildningen skulle säkerställas. I rapporten ”Ökad kvalitet i psykoterapeututbildningen” föreslog Högskoleverket bland annat att psykoterapeututbildningen ska vara en specialistutbildning för psykologer, läkare, socionomer och specialistsjuksköterskor. Den kliniska delen bör integreras och kvalitetssäkras i utbildningen som leder till psykoterapeutexamen. Högskoleverket föreslog också att den grundläggande psykoterapiutbildningen – som idag är oreglerad och står utanför granskning – avvecklas och integreras i grundutbildningen. Socionomutbildningen skulle alltså förlängas och grundläggande psykoterapiutbildning skulle införas på samma sätt som i psykologutbildningen.
Regeringen har nu svarat med att be Högskoleverket komplettera sin utredning. De anser inte att grundutbildningarna, i detta fall socionomutbildningen, ska förlängas eftersom det är så få socionomer som tar psykoterapeutexamen. Istället vill regeringen ha förslag på åtgärder som innebär kvalitetsförbättringar i de grundläggande psykoterapiutbildningarna. De vill också ha förslag på åtgärder som kan förbättra den kliniska delen i utbildningen som leder till psykoterapeutexamen.

Socionomen ser allvarligt på psykoterapifältets otydlighet. Pia har arbetat som utbildare på både steg-1 och steg-2 nivå under drygt tio år. Hon har både genomfört steg-1 utbildningar och antagit studerande till legitimationsgrundande utbildningar. Pia delar expertgruppens bedömning att steg-1 utbildningarna skiftar i kvalitet, och anser att vi bör lägga de båda utbildningsstegen i en sammanhållen utbildning eftersom de då faller under samma regelverk. Pia pekar dessutom på att brister i en steg-1 utbildning kan innebära ett sämre omhändertagande av patienter och klienter. Hur detta kan se ut beror på vilka bristerna är. En icke legitimerad behandlare står inte heller under tillsyn av Socialstyrelsen, vilket försvårar för patienten att få en eventuell skada prövad.
Pia hävdar också att den kliniska praktiken inte får underskattas. Varken under utbildningen eller under tiden mellan steg-1 och steg-2 utbildningarna. Expertgruppens förslag att praktiktjänster inrättas skulle garantera omfattande praktik, vilket Pia anser är bra. Att vara psykoterapeut är ett praktiskt yrke även om det vilar på vetenskaplig grund. Det är i den kliniska praktiken man tillämpar teorierna, och handledning är ett nödvändigt forum för integration av teori och praktik.

En fråga vi också kan fundera kring är hur granskningen av steg-1 utbildningarna ska se ut.

Högskoleverket ska redovisa sin kompletterande utredning senast den 30 december 2011. Då får vi förhoppningsvis inom kort veta hur villkoren för den psykoterapeutiska verksamheten kommer att se ut i framtiden.

Lena Engelmark
Chefredaktör