Varken inlåst eller orörlig
2010-06-10
LEDARE. Stackars svenskar. Inlåsta i jobb som vi inte törs lämna. Eller utestängda från hela härligheten. Så låter det från arbetsgivarhåll. Det stämmer inte. I ett internationellt perspektiv har Sverige en smidig arbetsmarknad. Få konflikter, ordning och reda. Fack och arbetsgivare nöter på i förhandlingar som må vara långdragna, men ger resultat. Vår modell är inte perfekt, men den fungerar om vi vårdar den.
Varför är det då sånt liv om den svenska modellen? Den som var med på Akademikerförbundet SSR:s seminarium om Las och rörlighet på arbetsmarknaden kunde skymta konturerna av en förklaring. En förklaring som innebär att verklighet är en sak och bilden av den en annan. Den som sätter bilden tar över dagordningen.
Förbundets rapport om rörlighet är viktig läsning. Rapporten visar att svenska löntagare varken är inlåsta eller utelåsta. Omkring 25 procent av de arbetande rör på sig varje år, till nya jobb, tillfälliga eller fasta. Las är något att rätta sig efter i svåra situationer med uppsägningar. Lagen är i sig inget hinder för att anställa eller säga upp medarbetare. Men många tror att det är så och då blir det också ett problem. Hjärnspöket vinner över verkligheten. Svenskt Näringslivs väloljade propagandamaskineri skrämmer upp företagare och allmänhet. Till vilken nytta?
Självklart finns en arbetsgivaragenda som handlar om makt. Men modiga och kompetenta arbetsgivare ser helheten och fördelarna med starka fackliga organisationer som är med och tar ansvar, även i tuffa tider.
I vulgärpropagandan sägs ungdomar vara speciellt ”drabbade” av Las. Lagen stänger de unga ute, hävdar arbetsgivarna. Det är struntprat och bygger på teorin att arbetsplatserna överbefolkas av äldre människor som då kan slängas ut. Till vad?
Sverige är ett litet land, vi lever längre och trivs med det. Men så sluts cirkeln. Precis som när vi är små behöver vi som gamla stöd, hjälp och vård. Det kostar pengar, mycket pengar. För att få ekvationen att gå ihop ska välfärden betalas och då måste fler arbeta.
Notan för arbetslösheten är hög. Det är det vi borde göra någonting åt. Ut på arbetsmarknaden strömmar i sommar ungdomar som förtjänar att mötas av respekt. I stället serveras de eländesbeskrivningar från Svenskt Näringsliv. Den senaste i raden var på temat att få unga svenskar är företagare och att det är svårt att förverkliga sina drömmar här. Det är så dystert att det nästan blir komiskt, men skrattet fastnar i halsen. För om arbetsgivarna ensidigt får sätta bilden blir det dystert för löntagarna, alldeles på riktigt.
Margaretha Holmqvist
Chefredaktör Akademikern
