Valet väntar runt hörnet

2010-08-23  |  Uppdaterad 2010-08-26

LEDARE. Än dröjer sig sommaren kvar. I skrivande stund skiner solen och sömniga getingar surrar runt vita pelargoner. Fingrarna löper en aning motvilligt över tangentbordet och tankarna drar sig sakta mot en stundande höst. Den är nära nu. Ungefär när du läser detta är sommarfriden bruten för denna gång. Det är dags för valrörelse igen.

Valet präglade också sommarens Almedalsvecka. Akademiker­förbundet SSR:s olika seminarier där berörde framtiden och villkoren­ för den välfärd som vi svenskar så gärna vill ha mer av, men som kanske inte alla är beredda att betala för.

Jag hade förmånen att vara samtalsledare vid det seminarium som handlade om solidaritet och om den bistra tillvaro som möter dem som inte hänger med på välfärdståget. Den verklighet som handlar om ett sviktande socialt skyddsnät och om ökade klyftor. Inledaren, professor Joakim Palme, efterlyste en framsynt och modig politik­ som investerar i människor. Barn i fattiga och utsatta familjer ­riskerar att bli de stora förlorarna. Det vet vi, och skola och social­tjänst har de här barnen framför ögonen varje dag. Ändå är de insatser som görs otillräckliga och kortsiktiga sparåtgärder lägger hinder för hållbara lösningar. På samma sätt vet vi att ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men vad görs åt saken? På tok för lite.

Hos de inbjudna politikerna fanns en genuin vilja och känsla för att hjälpa samhällets utsatta. Men sedan gick åsikterna rakt isär. Inte oväntat hade regeringspartiernas företrädare en betydligt ljusare verklighetsbeskrivning än oppositionen. Någon gemensam bild av sakernas tillstånd fanns definitivt inte. I alla fall inte i debattens och stundens hetta.

En slutsats borde vara att det är hög tid att uppvärdera social­politiken, så att den inte försvinner i ett välvilligt töcken av välfärds­kramande. Det behövs en reformering av socialförsäkringssystemet så att tryggheten finns där även för den som blir sjuk eller av någon annan anledning behöver samhällets stöd. Det kommer också att krävas mer långsiktighet och ny­tänkande kring de arbetslösas situation. Nuvarande regering gick in med yxan i arbetslöshetsförsäkringen och det borde fungera som ett varnande exempel på hur en försäkring inte ska hanteras.

Fattigdom och utsatthet är knappast de ämnen som brukar ligga i framkant i en valrörelse. Men vem vet, kanske blir det ändring denna gång. Även om det är svårt att vara optimist på den punkten. Risken är att lättköpta budskap segrar när massmedia söker sina vinnare och förlorare och medelklassens väljare uppvaktas från höger till vänster.

Margaretha Holmqvist
Chefredaktör Akademikern