Tungt arv
2010-06-02
Åke Bergman.
REPORTAGE. Åke Bergman har i en studie åt Institutet för Framtidsstudier funnit att det långvariga socialbidragsberoendet ökade mycket kraftigt under den förra krisen. Enligt Bergmark och hans forskarkollega Olof Bäckman är ökningen av antalet människor med varaktiga socialbidragsbehov ett av de tydligaste och välfärdspolitiskt mest allvarliga arven från 90-talskrisen.
– Vi kunde se att grupper som kom in i systemet inte kom ut igen efter krisen. Det skedde en kraftig nyrekrytering av långa ärenden. Det är möjligt att samma sak sker nu, även om den här krisen verkar bli kortare, säger Åke Bergmark.
Sedan 90-talet har antalet långa fall legat på väsentligt högre nivå än tidigare. 2008 utgjorde den grupp som tog emot socialbidrag under minst tio av årets tolv månader 35 procent av alla biståndsmottagare. Den genomsnittliga bidragstiden har ökat från fyra månader i början av 90-talet till drygt sex månader 2008 – en ökning på över 50 procent, enligt Åke Bergmark.
Det är ännu för tidigt att säga om det långvariga biståndsmottagandet fortsatte att öka under krisåret 2009. Vad man vet är att den totala nivån steg med 20 procent, men hur den fördelar sig på korta och långa fall är ännu inte känt.
– Även under goda tider har personer med långa perioder av bidrag relativt dåliga möjligheter att gå från bidrag till en stabil försörjning, men vi vet ändå att konjunkturen spelar en viss roll. I goda tider har vi kanske ett utflöde på fem till sex procent till arbete från den här gruppen, nu skulle jag tro att det är nere i två till tre procent.
– Under krisen har det varit mest fokus på dem som strömmar in i systemet. Då försvåras läget ytterligare för dem som står sist i kön, säger Åke Bergmark.
Han har också sett att kommunernas policy hårdnar i dåliga tider och att detta kan ha ökat på det långvariga bidragsberoendet.
– Om man säger nej till dem som har kortvariga behov ökar sannolikheten att de senare hamnar i långvarigt beroende.
Vad beror då 2009 års kraftiga ökning av socialbidragstagare på?
– En bra gissning är att de dåliga tiderna tillsammans med förändringarna i a-kassan har haft betydelse. Detta slår hårt mot unga människor, som inte kunnat kvalificera sig för a-kassa.
Samtidigt misstänker Åke Bergmark att ökningen skulle kunna vara ännu större.
– Jag tror att kommunerna har hållit igen och varit mindre generösa för att hålla kostnaderna nere. Det finns en uppfattning att det är legitimt för kommunerna att anpassa socialbidragsnormen till konjunkturläget. Det är inte särskilt bra ur rättsäkerhetssynpunkt, men det var bevisligen vad som skedde under 90-talet.
Åke Bergmark säger sig inte ha någon bra lösning på hur man ska få bukt med det långvariga socialbidragsberoendet. Att arbetslivserfarenhet och arbetsmarknadsläge spelar en avgörande roll för chanserna att komma ur systemet är närmast en självklarhet.
– Det handlar om att ha en arbetsmarknad som tar emot de här personerna. Vissa typer av jobb för människor i marginalen har försvunnit. Om de inte får plats på den ordinarie arbetsmarknaden borde det finnas andra typer av arbeten som de klarar av, men hur det ska organiseras vet jag inte.
– Det här är en grupp som ofta glöms bort när man pratar om utanförskap, men från ett socialt arbete-perspektiv är det här den viktigaste gruppen. När en växande grupp blir långtidsberoende ställer det också ökade krav på missbrukarvården och barn- och ungdomsvården. Det innebär stora utmaningar för det sociala arbetet, säger Åke Bergmark.
Bengt Rolfer
