Malmö är Sveriges portal mot världen. Mycket händer i staden just nu.

En framtidsoptimism präglar Malmö samtidigt som staden har stora problem och därmed stora utmaningar.

Enligt Rädda Barnen befinner sig 250 000 barn i Sverige i en ekonomiskt utsatt position. Det är vart åttonde barn.

I Malmö är barnfattigdomen störst i landet, ungefär vart tredje Malmöbarn är fattigt.

Malmö stad har tillsatt en Malmökommission som ska kartlägga, analysera och komma med förslag på hur Malmö kan bli en socialt hållbar stad. Ambitionsnivån är hög. När det gäller barnfattigdom är kommissionens mål att halvera den till 2020, och eliminera den till 2050.

Som icke Malmöbor imponeras vi av såväl ambitionsnivån som av den digra lista på kommunala åtgärder som kommissionen gjort för att komma åt problemet.

Kommunerna står för en stor del av människors välfärd i form av barnomsorg, skola och äldreomsorg och riktade insatser som försörjningsstöd och extra insatser för barn med särskilda behov.

Men för att kampen mot barnfattigdom ska lyckas måste ambitiösa lokala satsningar få nationellt eldunderstöd.

Det svenska välfärdssystemet bygger på att det är individer som ska ha förmåner, inte familjer. Det har bidragit till att kvinnor i Sverige arbetar i betydligt större utsträckning än i många andra länder och till att Sverige rankas som ett av världens mest framgångsrika länder när det gäller jämställdhet och välfärd.

Men trots det har Sverige kvar system som utgår från kärnfamiljen och inte individen. Det gör att den nationella välfärdspolitiken allt sämre klarar av skapa välfärd för alla.

Många barn till ensamstående föräldrar lever i fattigdom.

Barnfattigdom är tre gånger vanligare bland barn som bor med en förälder än i tvåförsörjarfamiljer.

Alltfler barn i Sverige lever tillsammans med enbart en förälder. Idag är det vart femte barn. De måste ha rätt till samma trygghet som andra barn.

Även ensamstående föräldrar måste ha en sådan inkomst att de kan försörja sig och sina barn utan att vara fattiga. Så är det inte idag.

Det stöd som ges till särlevande föräldrar, alltså föräldrar som inte lever ihop, har inte höjts på sex år. Underhållsstödet är 1 273 kronor per månad och barn.

Eftersom underhållsbidraget, det bidrag som den förälder som inte lever med barnet betalar, ofta baseras på underhållsstödet, halkar det också efter.

Varken bostadsbidrag, försörjningsstöd eller barntillägg för studerande föräldrar har anpassats för ensamstående föräldrar. Inte heller socialförsäkringssystem, arbetslöshetsförsäkring, barnbidrag eller flerbarnstillägg är konstruerade för att skapa en hållbar välfärd för barn till ensamstående föräldrar.

Det finns kanske de som säger att ensamstående föräldrar får skylla sig själva. Men ska deras barn också skylla sig själva och kanske förbli fattiga hela livet? Inom Akademikerförbundet SSR anser vi inte det.

Nu måste riksdag och regering ta ett nationellt krafttag för att rusta välfärdssystemet för dagens sanningar. Alla barn lever inte i kärnfamilj och många barn har sitt ursprung i andra länder.

Barnfattigdom är oacceptabelt, oavsett omständigheterna.

När vi ser det arbete Malmökommissionen gör, och har gjort, och den beslutsamhet som politikerna i Malmö har när det gäller att få bort barnfattigdomen blir vi imponerade.

Tänk om Sveriges övriga kommuner kunde lära av Malmö och tänk om regering och riksdag kunde inspireras av Malmö, inte så att de ska styra hur kommunpolitiker lokalt ska arbeta, utan genom en nationell kraftsamling som stödjer det lokala arbete som görs, inte minst i Malmö.

Om regering och riksdag hjälper till är målet att halvera barnfattigdomen till 2020 och få bort den till 2050 inte bara en vacker vision i Malmö utan högst realistiskt för hela landet.

Som nationella politiska aktörer inleder vi nu, med inspiration från Malmö, ett arbete för att få en sådan nationell kraftsamling till stånd.

Heike Erkers är förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR.
Ursula Berge är samhällspolitisk chef för Akademikerförbundet SSR.

Läs debattartikeln i sydsvenskan.se