• Om Akademikerförbundet SSR
• Värdegrund
• Organisation
• Historia
• Press
• Pressmeddelanden
• Program
• Rapporter
• Remissvar
• Undersökningar
• Ledare
• Pressbilder
• Logotype
• Debattartiklar
• Internationellt arbete
• Solidaritetsfonden
• Fackligt Center för Papperslösa
• Uppdrag Välfärd
• Vi hjärtar välfärd
• Individ och Samhälle
• Kalendarium
• Arkiv

Sverige behöver mer seriös debatt om regler för myndighetsingripanden. Debattartikel av Christin Johansson och Ulf Kristersson införd på Newsmill.

2010-04-13  |  Uppdaterad 2010-10-28

Sverige behöver mer seriös debatt om regler för myndighetsingripanden; om gränser mellan barns rättigheter och föräldrars integritet. Men svensk socialtjänst idag är orimligt hårt styrd av politiska socialnämnder, ner på enskild individnivå. Politiken ska sköta lagar och regler, budgetar och granskningar - inte ta ansvaret för klienterna ifrån professionen skriver Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, och Christine Johansson, ordförande i akademikerförbundet SSR.

Vi båda är inte överens om allt i svensk socialpolitik. Vi kan tvärtom ha olika värderingar, eller tycka olika om resursbeslut och politiska prioriteringar. Vi representerar olika intressen och har olika roller och funktioner.

Men vi ser samma verklighet. Och gemensamt verkar vi i frontlinjen av Sveriges tuffaste sociala problem. Vi och våra medarbetare ser sådant elände som de flesta svenskar dessbättre bara läser om eller ser på film. Det ger ofta skäl till ödmjukhet. Samtidigt möter vi de mest osannolika framgångar där barn kan återförenas med mamma eller pappa. Eller en tung narkoman som kommer ur sitt missbruk. Eller en familj som efter år på bidrag kan stå på egna ben. Eller en hemlös som får hjälp till ett värdigare liv.

Vi tror inte i första hand att dagens stora sociala utmaningar är partipolitiska. Värderingar är viktiga men det handlar också om kunskap och kompetens, ekonomiska resurser och professionens villkor. Inför några avgörande socialpolitiska utmaningar har vi därför kommit till gemensamma slutsatser. Vi tror att den sociala professionen och den sociala politiken står inför ett historiskt vägval. Fortsätta som hittills eller tänka nytt. Nationellt och lokalt görs viktiga insatser i rätt riktning, men betydligt större förändringar än så behövs. Tre stora socialpolitiska reformer skulle radikalt förbättra svensk socialtjänst och öka förtroendet för de svåra beslut som ibland måste fattas:

Professionalisera och specialisera det sociala arbetet. Spetskompetens om alla sociala problem är svårt att upprätthålla i varje svensk kommun. Ändå är kommunalt självstyre det mantra som sedan länge tillåts motivera att det inte är unik yrkeskompetens och gedigen erfarenhet från liknande fall, utan socialnämndens geografi som avgör var och hur sociala beslut fattas. Kvalitet och professionalism blir lidande. Framtidens socialtjänst kommer att ställa krav på specialistutbildningar med olika inriktningar. Staten har en viktig roll att stödja en sådan utveckling. Det kommer att bli nödvändigt att kommunerna i större utsträckning samverkar för att kunna upprätthålla en hög kompetens. Sverige måste ställa högre krav på en evidensbaserad praktik, att resultat mäts och utvärderas och kvalitetssäkras nationellt.

Avpolitisera socialpolitiken. Socialpolitik är viktigt och Sverige behöver mer seriös debatt om regler för myndighetsingripanden; om gränser mellan barns rättigheter och föräldrars integritet. Men svensk socialtjänst idag är orimligt hårt styrd av politiska socialnämnder, ner på enskild individnivå. Det är en tradition som bygger på att all kunskap om enskilda fall är lokal, att legitimiteten i sociala beslut bygger på lekmän, hemma i det egna grannskapet. Så ser inte längre sociala problem ut i Sverige. Visst litar socialnämnderna i praktiken (oftast) på sina socialsekreterare. Men de kunskapsbaserade besluten blir ändå underordnade de politiska. Politiken ska sköta lagar och regler, budgetar och granskningar - inte ta ansvaret för klienterna ifrån professionen.

Legitimera socialtjänstens professionella personal. Socialt arbete är en ung vetenskap i Sverige, och en profession som formats ur kyrkans fattigvårdstraditioner och den lokala politikens sociala kontroll. Socialt arbete blev 1977 ett eget forskningsämne. Sedan dess har ämnet stärkts i sin ställning som en egen vetenskaplig disciplin. Det sociala arbetet måste ges fortsatt stöd i sin utveckling och bör hämta inspiration från andra akademiska discipliner. Det behövs en tätare koppling mellan forskning och praktik.

Minskad politisk detaljstyrning och ett större professionellt ansvar för enskilda beslut i socialtjänsten ställer högre krav på utbildning, behörighet, systematisk meritering - och på legitimation för viktiga funktioner. Frågan om legitimering har alltför länge behandlats som om det gällde status och uppskattning, eller som ett vapen i löneförhandlingar. Men legitimation ska istället ses som ett led i en nödvändig professionalisering, där professionens befogenheter stärks och det personliga ansvaret för besluten ökar. Det skulle uppmuntra fler till mer kvalificerad utbildning och till mer specialiserade befattningar. Det skulle på sikt förändra lönebildningen i hela den offentliga socialtjänsten. Framför allt skulle det öka den auktoritet och trovärdighet som allt socialt arbete nu behöver i Sverige.

Christine Johansson och Ulf Kristersson

Läs debattartikeln på newsmill.se >

Om debatten i Sveriges Radio, P1, lyssna här >