Spökjakt från vänster till höger
2010-08-23
ANALYS. Å ena sidan gör de båda regeringsalternativen allt för att tona ner skillnaderna i sak. Å andra sidan måste de då bygga upp en hotbild om vilka hemskheter som väntar om motståndaren vinner och får göra det de egentligen vill, men inte vågar tala om före valet.
Strategin är ganska enkel. Väljarna får inte skrämmas med att för stora förändringar väntar om mitt lag vinner. Men för att väljarna inte ska stanna hemma måste det till hetta i valdebatten och tydliga ideologiska skillnader måste skapas.
I sak trängs partiledarna i mitten, men retoriskt slår de varandra i huvudet genom att måla upp mer eller mindre demoniska bilder av hur det kommer att bli om den andre får bestämma.
Det här blev väldigt tydligt under valrörelsens förpostfäktning i Visby och Almedalen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt var först ut, och det allra första han sa när han träffade journalisterna var:
”Det blir inga skattesänkningar 2011 utöver det vi redan lovat pensionärerna. Det reformutrymme som finns ska gå till kärnan i välfärden; vård, skola och omsorg.”
Statsministern gav ett praktexempel på det som på fackspråk kallas triangulering, att neutralisera motståndaren genom att inta dess ståndpunkt.
Eftersom de rödgröna hävdar att de borgerligas skattesänkningar hotar välfärden slår Reinfeldt fast att det inte blir några skattesänkningar, i alla fall inte nästa år, och att han prioriterar välfärden.
Han vill utradera skillnaden mellan regering och opposition och få valet till en fråga om vem som är bäst på att ta ansvar för landet. Möjligen borde det ringa en del varningsklockor hos de moderata valstrategerna. Fredrik Reinfeldt låter väldigt lik Göran Persson i valrörelsen 2006. Då ledde självgodhet, brist på framtidsberättelse och en lysande opposition till regeringsskifte.
Den här gången har inte de rödgröna samma nyhetens behag. Men statsministern och de borgerliga känner ändå ett behov av att måla upp de demoner som väntar om oppositionen skulle vinna.
Då får vi skatteökningar som drabbar varenda svensk och kommer att finansiera de massiva bidragsökningar som ska gå till folk som inte jobbar.
I verkligheten har ju de rödgröna i stort sett accepterat de borgerliga skattesänkningarna. Och förutom att a-kassan kommer att höjas vid ett regeringsskifte är det oklart vad som händer. Sjukförsäkringen ska utredas som mycket annat om det blir regeringsbyte.
De rödgröna har alltså triangulerat de borgerligas skattesänkningar, det vill säga i princip intagit samma ståndpunkt. Men det vägrar regeringssidan att acceptera och kör därför vidare med den retoriska spökjakten och hävdar att oppositionen har en dold agenda. Egentligen vill de höja skatten jättemycket, de törs bara inte säga det.
Riktigt intressant blir det när Fredrik Reinfeldt vill göra moderaterna till det parti som ska överta socialdemokraternas samhällsbärande roll. Får man tro honom på hans ord så vill han egentligen inte ändra särskilt mycket i den grundläggande samhällsmodellen – det vill säga en gemensam finansiering via skatten, som då måste vara förhållandevis hög. Omfördelningen sker mellan generationer och de som tjänar mycket får bidra mer.
Det här solidariska allmänintresset är vad statsministern i valrörelsen ska försöka göra sig och alliansen till bärare av. Han triangulerar för att inta motståndarens position.
Vad gör då de hotade socialdemokraterna i spetsen för de rödgröna? Jo, förutom att lägga sig nära regeringen om skatter, skola, ekonomiskt ansvar o s v så gäller det naturligtvis att försöka övertyga om att regeringen inte alls står för den solidariska välfärdsmodellen. Att alliansens dolda agenda är en helt annan.
Det märks inte minst inom sjukvården, hävdar oppositionen:
- Den borgerliga etableringsfriheten gör att resurserna styrs till välsituerade områden.
- Regeringen har öppnat för att privata försäkringspatienter ska kunna gå före kön på offentligt finansierade sjukhus.
- De har också gjort det möjligt att sälja ut hela eller delar av universitets- och regionsjukhus.
Med ett penndrag har regeringen enligt Mona Sahlin raderat ut principen ”Åt var och en efter var och ens behov”. Nästa mandatperiod riskerar att gå till historien som åren när solidariteten och den svenska välfärden offrades. Därför står vi inför ett ödesval, enligt Sahlin.
De rödgröna lovar givetvis att täppa till de luckor som de borgerliga sägs ha öppnat och som kan få hela välfärdsmodellen att rämna. Problemet är bara att förutom den fria etableringsrätten är det väldigt svårt att hitta exempel på det som ska stoppas. Privata försäkringspatienter har i dag ingen gräddfil på offentligt betalda sjukhus. Inga försäljningsplaner av stora sjukhus finns såvitt känt.
Men ska det bli någon hetta i valdebatten känner sig uppenbarligen båda sidor tvungna att ge sig ut och jaga de spöken som motståndaren påstås ha i garderoben.
Anders Jonsson
Skribent och presschef på Saco
