Pejl på: Landskrona. Vi behöver mer resurser
2010-08-23
Landskrona är en socialt belastad kommun och för personalen inom socialtjänsten är arbetssituationen minst sagt ansträngd. Många socialsekreterare har slutat eller överväger att göra det. Löneläget gör att det går att tjäna tusenlappar på att flytta till någon av grannkommunerna.
Det berättar Cecilia Ericsson och Helena Nilsson, ordförande respektive styrelseledamot i Akademikerförbundet SSR:s lokalavdelning.
– Från politiskt håll pratar man gärna om att bygga det trygga Landskrona. Det låter ju jättebra, men då krävs också att man avsätter resurser till att arbeta med de problem som finns. Vi som arbetar inom socialtjänsten har en viktig roll, men just nu är arbetsbelastningen orimlig och många funderar på att byta jobb, säger Cecilia.
– Vi har stor omsättning på socialsekreterare. Just nu har vi fyra tjänster ute, säger Helena. Dessutom hackas det ständigt på socialtjänsten och vi får ingen bekräftelse på att det vi gör är viktigt.
En löneutveckling som halkat efter bidrar också till att personalen söker sig vidare.
– Om en nyexaminerad socionom ringer till SSR Direkt får hon höra att ingångslönen ska vara 23 500 kronor, men här i Landskrona får de nya bara 21 000. Medianlönen bland våra medlemmar är 24 200, men för hela Skåne ligger den på 26 700. Det är ett stort bekymmer, säger Helena.
– Det förekommer heller ingen löneutveckling. Socionomer som har arbetat här i 30 år kommer inte upp i mer än 26 000 kronor. Det är anmärkningsvärt, säger Cecilia.
Facket har påtalat bekymret för politiker och tjänstemän, men inte mött någon förståelse för en lönesatsning.
– Våra chefer säger att de skulle vilja höja mer, men att det inte finns några pengar. Vi anser att det sociala arbetet är oerhört viktigt i en kommun med så stora problem som Landskrona. Vi har en viktig roll för att förebygga kriminalitet och missbruk, men då måste man också satsa på oss, säger Cecilia.
De fackliga företrädarna berättar om medlemmar som mår dåligt, som är trötta och uppgivna, gråter när de kommer hem och sover dåligt.
– Det är inte konstigt att folk försvinner, men arbetsgivaren gör inget för att hålla dem kvar, säger Helena.
– Det är som att kompetens och kontinuitet inte betyder något, säger Cecilia.
