Olika vägval för unga jobb

Ungdomsarbetslöshet biter sig fast

2012-08-08

Traiko Ofilov (th) har äntligen fått in en fot på arbetsmarknaden. Nu arbetar han i en Coopbutik där Niclas Johansson är föreståndare.  Bild: Denny Lorentzen

TEMA. Södertäljemodell varvar jobb och praktik

22-årige Traiko Ofilov gick arbetslös i två och ett halvt år efter gymnasiet innan det äntligen lossnade. Nu hoppas han på fast jobb.

– Jag har sökt massor av jobb. I början sökte jag tjugo jobb i veckan, men jag fick inga svar. Då blir man deprimerad och undrar vad det är för fel på mig, säger han.

Nu har Traiko äntligen fått ett sommarjobb på några månader i en Coop-butik på Södermalm i Stockholm. Vägen dit gick genom Södertälje kommuns bolag Telge Tillväxt – ett bemanningsföretag som anställer ungdomar för att sedan hyra ut dem till olika företag.

Telge Tillväxt ägs gemensamt av kommunen och sju företag, bland annat KF, Scania och Manpower. Bolaget samarbetar med Arbetsförmedlingen och har som mål att halvera arbetslösheten bland ungdomar i åldern 18-24 år på tre år.

Ungdomarna anställs på avtalsenlig lön i maximalt ett år. Den första tiden arbetar de med olika arbetsuppgifter för kommunen, till exempel yttre skötsel, som museivärd eller på äldreboenden. Sedan börjar de hyras ut till andra företag och organisationer.

Traiko började med yttre tjänst, vilket bland annat innebar att rensa ogräs, kratta löv, skotta snö och röja sly. Han fick också göra ett test på nätet för att se hur serviceinriktad han var.

– Jag klarade testet och fick gå en introduktionskurs och arbeta ett par dagar på Coop i Södertälje, berättar han.

Därefter började han hyras ut till olika Konsumbutiker i regionen som behövde folk som kunde hoppa in tillfälligt. Det var så han kom i kontakt med den butik där han nu fått ett sommarjobb.

Traiko jobbar omväxlande med att packa upp varor, ställa fram på hyllorna och sitta i kassan. Han jobbar sju timmar per dag och tjänar 111 kronor i timman.

– Det här var inte vad jag hade tänkt mig att jobba med, men jag gillar det. På gymnasiet gick jag hotell- och restaurangprogrammet med inriktning mot servitör, men jag har kommit på att det inte är min grej. Jag fortsätter gärna i butik, säger han.

Vad som händer efter sommaren vet han inte, men han hoppas att de erfarenheter och de kontakter han skaffat sig ska leda till fler jobb.

Butikschefen Niclas Johansson tycker att Telge-modellen fungerar bra.

– Det här är ett sätt för oss att snabbt få hit upplärd personal vid plötslig frånvaro. Det är ju också en fördel att kunna ta in en sådan som Traiko på sommarjobb, eftersom han redan har varit här och vi har lärt känna honom, säger han.

Sedan starten för drygt ett år sedan har cirka 150 ungdomar anställts i Telge Tillväxt. De väljs ut av Arbetsförmedlingen bland dem som ingår i jobb- och utvecklingsgarantin, vilket betyder att de har varit arbetslösa i minst tre månader. De kallas på intervju och kan bli anställda i Telge Tillväxt i max ett år. Därefter måste de sluta.

– Vi anställer personer som står långt från arbetsmarknaden och ger dem möjlighet att utvecklas och arbeta på olika företag. Det värsta som kan hända är att de får ett års arbetslivserfarenhet och kan skriva dit de första raderna i sin cv, säger bolagets vd Harry McNeil.

Av dem som lämnat Telge Tillväxt har 72 procent gått vidare till andra jobb eller utbildning. Idag har man 65 ungdomar anställda.

De jobb som kan komma i fråga är allt från inhopp någon dag i en butik till en halvårsanställning på Scania. Men även om man inte blir uthyrd har man alltså arbetsuppgifter i kommunen och det till lön enligt Kommunals kollektivavtal.

Andra kommuner har sett särskilda ungdomslöner som lösningen på den höga ungdomsarbetslösheten, men där har alltså Södertälje ett annat synsätt.

– Det är politiker över blockgränserna i Södertälje som har bestämt villkoren, säger Harry McNeil.

Men varför gå ”omvägen” över ett kommunalt bolag när Arbetsförmedlingen finns? Är det inte deras uppgift att ordna fram jobb åt ungdomarna?

– Arbetsförmedlingen är en av initiativtagarna till Telge Tillväxt. Vad vi märker är att företagen uppskattar enkelheten av att testa ny personal genom oss. När man lär känna ungdomarna blir det också lättare att anställa dem, svarar Harry McNeil.

Inom Telge Tillväxt erbjuds ungdomarna också olika former av utbildning, ofta i samarbete med de företag som är delägare. Det kan vara livsmedelshantering, kassaservice, truckkörkort, första hjälpen eller motorsågsutbildning, det kan också vara en komvuxkurs för att läsa upp betyg.

Harry McNeil har upptäckt ett stort hinder när det gäller ungdomars möjligheter att få jobb.

– För många jobb krävs körkort, men ungdomarna har inte råd att ta det. Det blir som ett moment 22 för dem. Bland det viktigaste man kan göra för att minska ungdomsarbetslösheten är att hitta ett sätt så att fler kan ta körkort, säger han.

Sollentuna väljer lägre löner

Är sänkta löner för ungdomar rätt recept för att få fler i arbete? Det är en fråga som blossat upp under våren och som skapat oenighet inom regeringen.Samtidigt har flera fackförbund tecknat så kallade ungdomsavtal.

I Sollentuna tror man på den här modellen.

– Det är ungdomarna som är vinnare. Jag är övertygad om att dessa avtal kommer att underlätta för ungdomar att få jobb och vi kommer att behöva dem, säger Lennart Gabrielsson (FP), kommunalråd i Sollentuna.

Tidigare i år ville kommunen förhandla med LO-förbundet Kommunal om särskilda ungdomslöner, men facket sa nej. Men en ny möjlighet öppnades genom att de centrala parterna (Kommunal och SKL) i sitt nya avtal infört så kallade introduktionsanställningar till lägre lön.

Avtalet välkomnas av Lennart Gabrielsson, som konstaterar att både IF Metall och Handels tidigare tecknat liknande avtal.

– Då vore det väl skräp om inte vi i välfärdssektorn också skulle kunna göra det, säger han.

Men än så länge har inga Sollentunaungdomar anställts enligt den här modellen. Först gäller det att få till ett avtal med det lokala facket. Kommunalrådet ser framför sig att ungdomarna skulle anställas till 75 procent av ingångslönen och ägna 25 procent av arbetstiden åt introduktion/utbildning i jobbet.

– Jag tror att många kommuner kommer att vilja använda sig av det här, säger han.

Samtidigt har frågan om sänkta ungdomslöner blivit någon av en politisk stridsfråga inom alliansen. Både Folkpartiet och Centern har varit positiva, medan den moderate statsministern förklarat att han inte tror på idén med sänkta löner.

– Jag är förvånad, jag tror inte att statsministerns linje skulle leda till att våra ungdomar får jobb, kommenterar Lennart Gabrielsson.

I Sollentuna är cirka 300 ungdomar under 24 år arbetslösa, ett 30-tal av dem går på försörjningsstöd. Kommunen har (liksom Södertälje, se annan artikel) startat ett eget bemanningsföretag för att ge jobb, främst åt unga föräldrar.

– Vi vet att både barn och föräldrar mår dåligt om de inte har egen försörjning, därför har vi prioriterat unga föräldrar, säger Lennart Gabrielsson.

 Tveksamt vad kommunala insatser ger

I stort sett varje kommun med självaktning satsar på egna arbetsmarknadsåtgärder, inte minst för att fler ungdomar ska komma i arbete. Men ingen vet om dessa insatser gör någon nytta.

Det konstaterar forskaren Katarina Thorén vid Uppsala universitet som på uppdrag av Riksdagens arbetsmarknadsutskott har kartlagt den forskning som finns om kommunernas arbetsmarknadspolitik.

– Den slutsats man kan dra är att det saknas kunskap på det här området. Man vet inte hur mycket kommunerna har satsat och man vet inte om det har haft några effekter, säger hon.

Hennes karläggning gäller främst åtgärder riktade till försörjningsstödstagare. Antalet studier på området är så litet hon det varken vill ”säga bu eller bä” om hur olika insatser verkar, men en försiktig tolkning är ändå att ökade krav på jobbsökande och hot om sanktioner har viss effekt för dem som står relativt nära arbetsmarknaden.

– Däremot har det snarast motsatt effekt för dem som står långt ifrån, till exempel de som inte har fullföljt grundskolan eller gymnasiet. För dem är det mer resursstärkande åtgärder som kan ge resultat, säger Katarina Thorén.

Hon har full förståelse för att kommunerna försöker göra något för sina arbetslösa ungdomar, men konstaterar samtidigt att för dem som inte fullföljt sina studier är det snarare utbildnings- än arbetsmarknadsinsatser som behövs.

När det gäller arbetsmarknadsåtgärder tycker Katarina Thorén att det är bättre att Arbetsförmedlingen står för dem. Men då krävs också en rejäl resursökning där.

– Många mindre kommuner har svårt att erbjuda individanpassade åtgärder. Den statliga förmedlingen har ett mer varierat åtgärdsutbud.

Som det är nu får vi en tudelning av arbetsmarknadspolitiken, påpekar hon – en för dem som är inne i Arbetsförmedlingens system och försörjs via arbetslöshetsförsäkringen och en annan för dem går på försörjningsstöd och är hänvisade till kommunernas åtgärder.

Men inte bara ersättningen skiljer sig åt, kommunen och AF gör också olika bedömningar av arbetsförmågan.

– Från ett rättighetsperspektiv borde det vara en myndighet som har ansvaret. En lösning är att föra över de här grupperna från kommunen till Arbetsförmedlingen, men då är ju en förutsättning att man där får resurser att kunna arbeta med dem, säger Katarina Thorén.

Hon tillägger att tanken bakom Socialtjänstlagen aldrig har varit att stora grupper ska leva på ekonomiskt bistånd från kommunen i väntan på ett arbete. Därför ser hon gärna att man överväger en ny form av statlig ersättning för arbetslösa som inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.

class="ingress">ILO: Länderna måste göra mer

 Arbetslösheten bland unga har fastnat på en hög nivå. De satsningar som görs är otillräckliga. Frågan måste nu få högsta politiska prioritet. Det anser ILO – FN:s organ för arbetslivsfrågor – i en ny rapport.

Enligt ILO-rapporten har arbetslösheten bland unga i åldern 18-24 år etablerat sig på en hög nivå efter finanskrisen 2008. Inget tyder på en minskning förrän tidigast 2016.

Totalt beräknar ILO att 75 miljoner ungdomar är utan arbete. Det är 4 miljoner fler än 2007. Men den verkliga siffran är troligen ännu högre, eftersom många resignerat och slutat söka jobb som ändå inte finns.

Av rapporten framgår att de utvecklade ekonomierna ligger klart över genomsnittet med en ungdomsarbetslöshet på 18 procent.

– Den här krisen kan bara lösas om politikerna gör ungdomsarbetslösheten till en huvudfråga och den privata sektorn återhämtar sig, säger chefen för ILO:s sysselsättningsavdelning José Manuel Salazar-Xirinachs.

ILO kritiserar att så många utvecklade länder mött krisen med åtstramningsåtgärder. De bidrar inte till återhämtningen, enligt ILO. I stället föreslår man stimulansåtgärder för att få företag att anställa ungdomar.

Andra förslag gäller satsningar på att undanröja ”mismatchen” mellan ungas kunskaper och vad arbetsmarknaden efterfrågar, bättre socialförsäkringar för unga och ökad social dialog om hur parterna gemensamt kan tackla ungdomsarbetslösheten.

Även Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) tar upp ungdomsarbetslösheten i en ny rapport. Där varnar IFS generalsekreterare Sharan Burrow för att lösa problemet med lägre löner och sämre villkor för unga.

– Minimilönerna för ungdomar får inte sänkas ytterligare, det skulle bara starta ett ”race to the bottom”. Och vi ska inte kompromissa med ungdomars rättigheter genom att försämra deras skydd på jobbet, säger Sharan Burrow.

Bengt Rolfer