Tiotusentals hbt-personer kommer att gå i paraden idag, och sträcka på sig och vara stolta. Men på måndag går många av dem in i garderoben igen. Hälften kommer inte att våga vara sig själva på jobbet.

Under den gångna veckan har det hållits många seminarier om hbt-personers situation i arbetslivet. Facken och föreningar har informerat om problemen och pratat om åtgärder.

I måndags anordnade Svensk Chefsförening ett seminarium om vad chefer kan göra för att skapa ett öppet arbetsklimat där alla känner att de kan vara sig själva.

Stig Orustfjord, som är överdirektör på Försäkringskassan, anser att det är chefens uppgift att sätta ribban.

– För det första måste man tydligt markera att trakasserier och mobbning inte är tillåtet. Ibland handlar det om att säga upp folk som kränker kolleger. Jag tror att det är viktigt att skapa ett öppet klimat på arbetsplatsen genom att aktivt rekrytera människor i olika åldrar och med olika bakgrund.

En enkätstudie som Arbetslivsinstitutet gjorde för ett par år sedan visade att nästan häften av alla homo- och bisexuella upplever att kollegerna har fördomar mot dem, men endast en fjärdedel av de heterosexuella personerna själva upplever att kollegerna på arbetsplatsen har samma typ av fördomar. I en annan studie anger nästan samtliga intervjupersoner att de varit med om att det talats i negativa ordalag om homosexuella i arbetslivet.

Men forskningens resultat syns inte i Diskrimineringsombudsmannens statistik. Under 2009 fick DO in elva anmälningar som rörde diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Första halvåret 2010 fick man in fyra anmälningar. Än så länge har inga anmälningar som har samband med könsidentitet eller könsuttryck kommit in.

– De flesta är överens om att mörkertalet är enormt, speciell när det gäller transpersoner. Runtom på arbetsplatserna har man ännu inte riktigt förstått varför det är viktigt med öppenhet. Folk tror att det handlar om vem man har sex med, men så är det inte. Det handlar om att alla ska kunna delta i det dagliga samspelet på en arbetsplats, säger Karol Vieker som är utbildningssamordnare på RFSL.

Hon förklarar att många hbt-personer inte vågar tala om sin partner med sina kollegor. Man undviker vissa samtalsämnen i rädsla för att deras sexuella läggning och/eller könsuttryck ska komma fram, vilket i sin tur kan komma att leda till diskriminering och utfrysning.

–Folk är ju till och med rädda för att anmäla kränkningar eftersom en anmälan är en offentlig handling, vilket betyder att man automatiskt ”kommer ut”.

När SvD Näringsliv gav sig ut till Pride house och Pride park för att tala med folk om deras upplevelser i arbetslivet var det många som ville vara anonyma. De flesta hade inte upplevt någon direkt diskriminering men vittnade om sina rädslor för att bli särbehandlade.

–Jag jobbade som svetsare. Det var ett grovt och ”manligt” jobb, inte kunde jag gå där med målade naglar och läppstift. Det var helt otänkbart, säger en man som SvD talar med.

Karol Vieker säger att det inte räcker med att säga att alla är välkomna till en arbetsplats, hon menar att det inte hänger på policydokument. Istället handlar det om hur kollegorna förhåller sig till varandra.

– Det är jargongen i fikarummet, det är de informella samtalen kollegorna emellan. Alla har ett ansvar.

Läs artikeln i SvD