Johanna ser högen med ärenden växa
2010-05-14
Bild: Sören Håkanlind
Med knappa resurser till sitt förfogande upplever Johanna Sjöberg att hon ”kokar soppa på en spik”.
Johanna Sjöberg är socialsekreterare i utredningsgruppen i Biskopsgårdens stadsdelsförvaltning i Göteborg. Under det senaste året har hon sett högen av ärenden växa på sitt bord.
– I stället för 30 ärenden har jag numer ansvar för 40, vilket är en stor ökning i mitt jobb, förklarar hon.
Hos Johanna Sjöberg hamnar de klienter som står allra längst bort från arbetsmarknaden. Till henne kommer sjuka, förtvivlade människor som har förlorat sin försörjning genom Försäkringskassans nya regler.
En del av dem har såpass stora arbetshinder att en rehabilitering skulle bli så omfattande och långsiktig att en framtid på arbetsmarknaden är orealistisk, menar Johanna Sjöberg.
– Men jag är övertygad om att jag skulle kunna göra mycket mer för dem, om jag bara hade haft tid och ekonomiska möjligheter, säger hon.
I nästan varje ärende som Johanna Sjöberg öppnar ryms långt fler än en person. Det kan vara stora hushåll, där familjemedlemmarna påverkas på olika sätt av situationen. Väldigt ofta upplever Johanna Sjöberg att det finns något obestämbart strukturfel i familjernas liv, som hon inte har möjlighet att få fatt på.
– Om jag hade haft färre ärenden skulle jag kunna följa klienterna hela vägen och jobba färdigt med varje ärende. Som det är nu springer jag mest runt och släcker bränder, suckar hon.
Att hela tiden tvingas prioritera, är det som gör mest ont. Eftersom målet är att alla människor ska ut på arbetsmarknaden, måste krutet läggas där den möjligheten finns. De riktigt sjuka får stå tillbaka, när tiden inte räcker till, förklarar Johanna Sjöberg.
– Men med rätt stöd är jag säker på att även dessa människor skulle kunna komma ut i arbete. Jag vet att om man jobbar med människor långsiktigt, och med tillräckliga resurser är det mesta möjligt.
Lotta Engelbrektson
– Tyngdpunkten har flyttats från solidaritet med klienterna till ekonomiska resultat, anser han.
