Ingenting är ­längre som förut

2010-06-02

ANALYS. över 20 år har det funnits ett samarbete över organisationsgränserna under avtalsrörelserna. LO-, TCO- och Sacoförbund som har avtal inom verkstadsindustrin har samarbetat. Det var i viss mån det samarbetet som underlättade tillkomsten av industriavtalet 1997. Kärnan i det fackliga samarbetet var LO-förbundet IF Metall, TCO-förbundet Unionen och Sacoförbundet Sveriges Ingenjörer. Inom ramen för Industriavtalet ingick ytterligare LO-förbund. Alltsedan industriavtalets tillkomst har det här samarbetet mellan organisationsgränserna fungerat väl. När det har behövts har facken inväntat varandra och sällan kritiserat varandra högt. Av och till har det visserligen sipprat ut att intern kritik har funnits, men ingen har sagt något högt.

Men mycket av det här ändrades i avtalsrörelsen 2010. Unionen, Sveriges ingenjörer och arbetsgivarna fick ett bud som båda parter sa ja till, medan IF Metall inte var med. Några dagar senare kom ett bud till metallarna som också svarade ja. Men löptiderna i avtalen var olika. Tjänste­männens avtal var 18 månader långt och arbetarnas 22 månader. Det har inte hänt tidigare. Löneökningarna var dock ungefär desamma, 2,6 procent för tjänstemännen och 3,2 procent för IF Metall. I årstakt motsvarar det tjänste­männens avtal. Men det ovanliga var att tjänstemännen fick sina bud först, tog emot dem och svarade utan att IF Metall fått sitt. ”Olyckligt” var ­Metalledningens beskrivning av det som skedde. Efter över 20 års förhandlande tillsammans tvingades ledningen för ett av LO:s största förbund konstatera att de hade blivit förbigångna. Det är anmärkningsvärt i sig.

Att IF Metall valde att acceptera sitt bud utan att invänta övriga LO-­kollegor är dock minst lika märkligt. Liksom den kritik uppgörelsen fick från GS, Pappers och Livs. Löne­ökningarna var för låga och lösningen på det som kommit att kallas bemanningsfrågan för dålig. Målet var att hindra företag som sagt upp anställda att ta in bemanningsföretag under den tid de uppsagda har så kallad förtur, alltså rätt att bli återanställda om anställningsbehov uppstått.

De andra LO-förbunden inom industri­samarbetet ansåg att IF Metall accepterat en för dålig uppgörelse – och sa det högt. Andra avtal kom, där lösningarna såg annorlunda ut. Däremot var lönenivåerna identiska. Det är den tredje händelsen som gör avtals­rörelsen 2010 annorlunda – LO-förbunden har helt olika lösningar på en fråga de hävdar att de vill lösa gemensamt.En fjärde händelse är att flera förbund varslade om konflikt.

Så vad betyder det som hänt för alla andra? Sannolikt en hel del. Att Unionen, storebror i TCO-familjen, anser att det är dags att spela en mer aktiv roll i lönebildningen har varit tydligt under några år. Förbundets tidigare ordförande Mari-Ann Krantz hävdade flera gånger att LO inte kan stampa takten för tjänstemännen. Hon uttryckte tydlig irritation över att tjänstemän och akademiker tvingades anpassa sig till att de LO-förbund som ingick i industrisamarbetet också omfattades av en samordning inom LO.

I årets avtalsrörelse omsattes den irritationen till aktiv handling. Det kan vara början på en helt ny tjänste­mannastrategi i lönebildningssammanhang. Inte bara Unionen utan även andra TCO- och Sacoförbund och deras centralorganisationer påpekar allt oftare att deras organisationer stärks medan LO tappar medlemmar.

Det som också blivit uppenbart är samordningen på arbetsgivarsidan.

De privata och offentliga har hållit ihop och samordningen inom Svenskt Näringsliv verkar vara starkare än någonsin. Under förra avtalsrörelsen fick handelsarbetsgivarna ta emot mycket kritik från arbets­givarkollegor för det avtal de slöt. Nu hörs ingen offentlig kritik. Arbetsgivarnas målsättning att hålla ihop lyckades, åtminstone halvvägs in i förhandlingarna när detta skrivs. Att en stärkt arbetsgivarsamordning och ett försvagat fackligt industrisamarbete påverkar nästa avtalsrörelse är helt klart. Kanske väntar helt nya förhandlingskonstellationer runt hörnet? Blir det så, kan det tidigare så hyllade industriavtalet vara historia.

Anna D. Öberg
arbetsmarknadsjournalist