Flytten till Bryssel ett lyft
2010-05-14 | Uppdaterad 2010-06-02
Ibland sätter hemlängtan in, men Tommy Holm trivs mycket bra med jobbet I Bryssel och med det rika sociala livet där. Hans vuxna barn kommer på besök då och då och han är själv ofta i Stockholm. Bild: Jacky Delorme
TEMA. Efter ett långt arbetsliv på hemmaplan ville Tommy Holm avrunda sin karriär utomlands. Han har jobbat mycket med EU-frågor så Bryssel var ett ganska naturligt val. – Det har varit ett lyft att komma hit i stället för att gå hemma och vänta på pension, säger han.
Det ha r gått sex år sedan Tommy kom till Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) Brysselkontor. Nu är han chef för verksamheten och har tre anställda på kontoret vid Square de Meeûs snett emot den svenska EU-representationen.
Huset kallas House of Cities, Municipalities and Regions och är en samlingsplats för liknande organisationer från 17 EU-länder. Svenskarna delar våningsplan med de nordiska, baltiska och skotska förbunden. Ett stående inslag är den gemensamma fredagsfrukosten. Den här veckan är det svenskarnas tur och de är mitt uppe i planeringen.
Hur kom det sig då att Tommy Holm hamnade här?
Hans första jobb var som fältassistent på socialförvaltningen i Göteborg på 70-talet. 1978 blev han områdeschef i den invandrartäta stadsdelen Gårdsten. Så småningom engagerades han av Invandrarverket i ett projekt för att underlätta kontakter mellan svenskar och invandrare och började sedan arbeta med flyktingfrågor på verket i Norrköping. För 25 år sedan fick han en liknande tjänst på Kommunförbundet i Stockholm.
– Jag jobbade länge med invandrarfrågor och social ekonomi. När Sverige gick med i EU började jag jobba med EUrelaterade frågor. Då ”pryade” jag ett halvår på vårt nya kontor här, säger Tommy.
Efter närmare tio år med EU-jobb i Stockholm var det dags att satsa på en ny utlandstjänstgöring.
– Jag ville ha en ny utmaning och tänkte: varför inte pröva något nytt rätt sent i arbetslivet? Barnen var utflugna och ville gå sina egna vägar. Min fru jobbade i biståndet så vi bodde redan på olika håll. Nu är vi skilda.
– Det här jobbet kändes rätt med den bakgrund jag har. Här får jag jobba brett med alla lokala/ regionala frågor som har en EU-koppling. Jag kände mig inte nervös inför detta och tyckte inte att jag med mina EU-kunskaper behövde förbereda mig på något särskilt sätt mer än att jag började läsa franska.
Från början hade han bara tänkt stanna ett år, men Tommy har trivts så bra att han nu är inne på sitt sjunde år, varav det tredje som chef. Nästa år fyller han 65.
– Det här har varit ett lyft för mig. Att ge sig på något nytt i stället för att ”gå och vänta in pensionen” har verkligen varit livgivande. Arbetet är roligt och jag har fått lära mig ett nytt språk och kommit in i en annan kultur.
Arbetet består mycket av nätverkande, berättar han.
– Det handlar om att knyta kontakter på kommissionen, rådet och parlamentet, att dela ut visitkort och att jaga arbetspapper, så kallade ”non papers”. Man ska lobba, som dom säger här. Vi säger intressepåverka, men det är egentligen samma sak.
Att springa på cocktailpartyn är Tommy dock måttligt road av.
– Man skulle kunna gå på flera i veckan om man ville. Ibland är det meningsfullt. Jag går kanske på ett par i månaden. Det finns ett system med arbetsluncher som passar mig bättre.
Utgångspunkten för det här sättet att jobba är förstås att försöka påverka EU:s beslut i den riktning som SKL vill. Men det finns många lobbyister i Bryssel och när Tommy och hans team når framgångar så är det ”på marginalen”, som han säger.
– Ett exempel där vi lyckades är badvattendirektivet. EU hade föreslagit att badvattenkvalitén skulle mätas varje månad, men man hade varken tagit hänsyn till hur många sjöar det finns i Sverige och Finland eller att det är ganska meningslöst att mäta badvattnet i Kiruna i december. Direktivet skulle ha lett till en orimlig arbetsbörda för kommunernas miljöinspektörer och där fick vi till stånd ett mer realistiskt förslag.
En annan viktig del av jobbet är att förbereda och agera dörröppnare när SKL:s egna experter kommer till Bryssel.
– Vi agerar på uppdrag hemifrån. När det hålls en konferens om åldrande så bevakar vi den och skriver en sammanfattning till våra experter hemma.
Vad är den stora skillnaden jämfört med att arbeta i Sverige?
– Här är vi mer självständiga. Vi gör samma prioriteringar som de där hemma och vi utgör ett stöd för dem, men man känner ändå inte på samma sätt att man är del av en stor byråkrati. Man kommer långt från chefer och interna möten, vilket kan vara skönt.
Materiellt går det ingen nöd på Tommy, men det är heller inget liv i överflöd, säger han.
– Att arbeta utomlands är inget som premieras i sig. Jag fick ett lönetillägg som kontorschef och jag har ett utlandstillägg som ska täcka extra omkostnader för lägenhet, tidningar, telefon och så vidare. Jag lever ungefär som jag gjorde hemma, man går inte med vinst på att jobba här, säger Tommy.
Bland förmånerna finns också tre fria hemresor per år. Dessutom blir det några tjänsteresor till Stockholm.
– Jag är hemma i snitt en gång i månaden. Det är viktigt att inte bli isolerad från hemmamiljön. Jag kan ärligt säga att jag ibland känner stark hemlängtan och då är det skönt att ha den möjligheten. Visst förlorar man kontakten med en del vänner när man är utomlands så här länge, det är en del av priset man får betala.
Tommy bor i en trea cirka 40 minuters promenad från jobbet. Ibland kommer hans barn och hälsar på.
För det mesta är han ledig på kvällarna, även om arbetsdagarna blir längre här än hemma.
– Det finns många ensamstående här. Det gör att man periodvis jobbar extra länge, det kan vara lite farligt, säger han.
Själv försöker han njuta av Bryssels rika kulturliv och det internationella sociala umgänget. Ofta blir det teater eller bio och ett glas vin på en bar.
– Här måste man ta sig i kragen och skaffa nya vänner och det har jag gjort. Men så efter ett tag åker folk tillbaka hem, det kan vara känslomässigt jobbigt. Det är inte jätteskojigt jämt, men det positiva överväger, säger han.
Det sociala skyddet har inte Tommy tänkt så mycket på. Han har skaffat sjukförsäkring via SKL och har noterat att det är lätt att få läkartid i Bryssel. Han tror att han skulle få ersättning från Försäkringskassan om han blir sjuk, men det har inte varit aktuellt att ta reda på. Han är med i facket och a-kassan, det har han varit sedan 1970.
Vad har du för råd till andra som är sugna på att jobba utomlands?
– Ett viktigt råd är att man absolut ska lära sig språket. Det behövs i jobbet, men också för att ha ett bra socialt liv. Ett annat tips är att valutasäkra lönen. Det är jag glad att vi gjorde så som kronans värde försämrades förra året.
– Sedan tycker jag absolut att man ska ta chansen att åka ut om man har en möjlighet. I Sverige tycker många att vi ligger främst i många avseenden, men det är inte så längre. Man blir lite mer ödmjuk och får respekt för hur andra jobbar. Det är värdefullt, säger han.
