• Om Akademikerförbundet SSR
• Värdegrund
• › Historia
• Kampen om jämställdhet
• Professionalisering i tiden
• Hur Socionomen blev Akademikern
• Förhandlingsrätten och SSR
• Samgående SSR-Jusek?
• Konflikter
• Organisation
• Solidaritetsfonden
• Uppdrag Välfärd
• Press
• Rapporter och undersökningar
• Remissvar
• Kalendarium
• Arkiv

Historia

Akademikerförbundet SSR bildades för 50 år sedan. Den 19 oktober 1958 lämnade cirka 300 socionomer sina förbund i TCO för att bilda Sveriges Socionomers Riksförbund och söka medlemskap i Saco.

Den huvudsakliga orsaken till utbrytningen var missnöje med löner och med den fackliga bevakningen av socionomernas yrkesfrågor.

Det nya förbundet kom till under en speciell period i det svenska samhället och har vuxit i takt med att välfärdssamhället utvecklats och den offentliga sektorn expanderat.

De yrkesgrupper som konstituerar SSR har spelat betydelsefulla och strategiska roller i detta samhällsbygge. Därför har också kampen om deras organisationstillhörighet varit hård genom åren. Tuffa strider har förts, både internt inom förbundet och med konkurrerande organisationer.

Först i det sena 1990-talets samförståndsanda har organisationspolitiska konflikter bilagts och nya plattformar för samarbete etablerats med Akademikerförbundet SSR som aktiv medspelare. Akademikerförbundet SSR har en spännande historia att berätta, trots att organisationen ännu är ung.

Redan från början drevs yrkes- och utbildningsfrågorna hårt. Det nybildade förbundet fick också kämpa för att kommuner och statliga myndigheter skulle anställda socionomer på kvalificerade tjänster och sätta ett värde på kunskap och professionalism i arbetet med att utveckla samhället.

Förbundets arbete under sitt inledande decennium kom att följa tre huvudspår. Det första var att etablera förhandlingsverksamheten. Det andra att driva på i utbildningsfrågor. Det tredje att kanalisera engagemanget i socialpolitik, samhällspolitik och i yrkesfrågor. Många politiska reformer stod för dörren och nästan alla berörde på ett eller annat sätt socionomerna i yrkesutövningen. Förhandlingsfrågor och professionsfrågor har sedan dess gått hand i hand i verksamheten. Medlemstillväxten har varit snabb, jämn och konstant.

SSR har under alla år kännetecknats av förtroendevaldas stora engagemang och offervilja. Närmare en tredjedel av medlemskåren har någon gång och i något sammanhang tagit på sig ett förtroendeuppdrag. Det har varit självklart att vara aktiv under en period för att sedan återgå till den professionella karriären.

På mindre än fem decennier har Akademikerförbundet SSR därför blivit en av de tongivande aktörerna på arbetsmarknaden. Steg för steg har förbundet flyttat fram medlemmarnas positioner på arbetsplatser och i samhället. Förbundet är nu ett av de 20 största i landet och det fjärde i storleksordning inom akademikerfederationen SACO. 23 oktober firar förbundet 50-årsdagen av sin tillkomst tillsammans med cirka 53 000 medlemmar.

Här är 20 viktiga nedslag för dig som vill veta mer om Akademikerförbundet SSRs historia:

1958. Sveriges Socionomers Riksförbund bildas den 19 oktober som en utbrytning ur några TCO-förbund.

1959. Den första egna avtalskonferensen i SSR hålls 5 december. Ombud från hela landet deltar. Samtliga yrkeskategorier och arbetsmarknadssektorer är representerade. Viktigaste frågan handlar om att bygga upp konfliktfonden.

1960. Lagom till 1 maj redovisar förbundet medlem nr 1 000. Hon heter Siv Follin och är assistent på barnavårdsnämnden i Helsingborg.

1964. SSR lobbar i regeringskansliet för att socialhögskolor ska införas och socionomutbildningen förlängas och akademiseras.

1966. Offentliganställda får förhandlings- och konflikträtt genom Lagen om kollektivavtal för offentligt anställda. På motsvarande sätt ger lagen arbetsgivaren rätt till lockout.

1971. SSRs medlemmar deltar i den stora SACO-strejken mot urusla löner. Arbetsgivarna svarar med att bland annat lockouta officerarna. Strejken slutar i ett stort fackligt misslyckande när regeringen stiftar en tvångslag för att få parterna att återgå.

1974. Den första riksföreningen bildas i januari för medlemmar i statlig tjänst.

1976. SSR är med om att bilda en kommunal förhandlingskartell för SACO-förbunden, SACO/SR-K. Motsvarande samarbete finns redan på det statliga avtalsområdet.

1980. Vid de centrala löneförhandlingarna rensas assistentbegreppet ut ur yrkesnomenklaturen och ersätts med "sekreterare". Socialassistenterna får yrkestiteln socialsekreterare och placeras högre på löneskalan.

1981. Utbildningsreformen med införande av program på universitet och högskolor tvingar fram ett namnbyte. Förbundet heter från och med nu Sveriges Socionomers, Personal- och Förvaltningstjänstemäns Riksförbund.

1981. Förbundet köper en industrifastighet på Mariedalsvägen på Kungsholmen i Stockholm för åtta miljoner kr. Lokalerna renoveras för nio miljoner kr och blir det nya förbundshuset.

1986. Förbundet deltar i den kommunala akademikerstrejken. Medlemmarna är starkt engagerade för högre löner och demonstrerar dygnet runt utanför arbetsgivarnas lokaler. Strejken slutar i fiasko när Läkarförbundet vill att strejken ska ta semesterledigt.

1986. Systemet med lönegrader avskaffas och ersätts av individuell och differentierad lönesättning i kommuner och landsting.

1990. Agneta Bygdell väljs av kongressen till förbundets första kvinnliga ordförande.

1991. Ett nytt försök görs att fusionera SSR och Jusek. Planerna spricker två år senare. Första gången ett samgående diskuterades seriöst var under 70-talet. Då flyttade till och med förbundet in i Juristernas lokaler på Östermalm.

1992. SSR lämnar SACO-K efter att ha röstats ner i kvinnolönefrågan som förbundet är starkt drivande i. Det leder till att kartellen spricker. I stället närmar sig SSR sin gamla antagonist SKTF i förhandlingsfrågor.

1993. Namnet ändras till det nuvarande, Akademikerförbundet SSR.

2002. Förbundet blir fullvärdig medlem i OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd och etablerar förhandlingssamverkan med SKTF.

2006. Förbundet får sin 50 000:e medlem.

2008. Akademikerförbundet SSR fyller 50 år och firar högtidsdagen 23 oktober.

2010. Förbundet har 56 500 medlemmar